Ibland älskar jag att skriva för Metro, ibland hatar jag det. Precis som med det mesta i livet.
Dom gångerna jag hatar att skriva för Metro är dom gångerna som jag får idiotkommentarer. Och jag paaaaaaaaaaaaaallar inte ge dom uppmärksamhet….men vissa är så jävla roliga/sorgliga att man kan inte göra nåt annat än att läsa dom om och om igen med hakan ner i golvet.
Som jag har sagt förut har Cissi Wallin (också kolumnist på Metro) tyckt att vi kolumnister ska kommentera våra kommentarer på Metros hemsida. Och visst låter det som en trevlig idé…men ändå inte. Det känns som om hela Sveriges tappade människor har samlat sig och skriver kommentarer på Metro ibland.
Och visst jag kan vara provocerande ibland, jävligt jobbig ibland, skriver fett konstiga meningsuppbyggnader, säger min åsikt allt för mycket utan att riktigt ha belägg för det. MEN DET ÄR EN FUCKING KOLUMN!! Jag skriver inte en doktorsavhandling! En kolumn ska vara en människas åsikter på inte mer än 2300 tecken om olika saker och ting. ÅSIKTER. ÅFUCKINGSIKTER! Kan nån idiot fatta det???
I dagens kolumn skrev jag om Katrin Zytomierska och Bert Karlsson, två idioter som inte vet när man ska hålla käften. Det är min åsikt. Det är även min åsikt att tycka att Bert Karlsson är rasist med tanke på hans historia. MIN ÅSIKT!
Det är också min åsikt att tycka att jag har RÄTT att slippa tolerera deras åsikter för att jag ska “kunna tåla lite!. Sluta vara så finkänslig. Nämen det där var väl inte farligt”….
Vem fan vill läsa en kolumn som är intetsägande? “Jo jag gillar glass…och blondiner. Jag har inga åsikter om nåt utan jag bara skriver här för skrivandets skull”.
Allt spolas tillbaka till när jag gick i grundskolan och vart mobbad som fan för att jag var den enda invandraren. Och vad sa fröknarna? “Nej men du måste väl tåla lite, dom skojade ju bara. Nej men det där var väl inte så farligt. Nej men nu överdriver du väl lite Nabila!” Nej jag fucking överdriver inte! Känner jag att jag blir orättvist behandlad då är det MIN känsla som räknas. Inte huruvida dom som mobbade mig skojade om det eller inte. Inte vilken värdering dom la i sina kommentarer, i sin utfrysning, i sina slag.
Det var inte dom som gick igenom det jag gick igenom, det var ju JAG som gick igenom det som dom skapade. Dom har yttrandefrihet och jag överdriver.
F-U-C-K T-H-A-T!
Om nån yttrar en förnedrande kommentar gentemot mig skiter jag fullständigt i yttrandefriheten. Jag tänker då fan inte sitta och rycka på axlarna och säga “Ja det är din åsikt det” utan att få rättigheten till att kontra. Jag har tagit tillräckligt mycket skit i mitt liv och ett stopp måste sättas nån gång.
Med risk för att låta fett omogen (då jag är galet arg just nu) :
Gillar inte du det jag skriver, byt sida och dra åt helvete.
Här är några underbara guldkorn från dagens kommentarer:
Nabila Abdul har varit och tatuerat sig på ett intimt ställe och visar upp sina nya alster för sin älskare.
- Jo den lilla blomman till vänster är ju fin och fjärilen till höger tycker jag ju också om …. men bara för att du är muslim var det verkligen absolut nödvändigt att tatuera massmördaren Osama Bin Laden i mitten!!??
Till kerstin:
Huu så hemsk vits! Tänk bara om Nabilas man inte skulle se att det var Osama bin laden utan han trodde att Nabila tatuerat dit Muhammed!!
För en rättrogen muhammed-dyrkare finns ju bara en sak att göra! Att elda upp bilden!
Snacka om eld i brasan!
Roligt….skitroligt.
Hejdå.
