Nabila

Fråga: Vad gör Haval?

Svar: Han stegrar med kundvagnen såklart.

Inget ovanligt.

Puss o kravall! MVH/N

Jag och syster America ska göra teater ihop! Jag har vetat det länge men jag har inte fått berättat nåt förrän det officiellt är ute. Och det är det nu! AAHHHH!!!

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=286&a=474578&ref=rss

Premiär i september gott folk! Se till att befinna er i Backateaterns lokaler då! Du kommer inte vilja missa detta!

Nabila o America - årets manusförfattare (enligt mig själv då!)

Puss o kravall! MVH/N

Shölölö gott folk!
Jag gjorde en liten intervju med Renzo Aneröd som tillsammans med brorsan Karwan Faraj har skrivit boken “Vildsvinet” som jag skrivit om här på bloggen för ett tag sedan.

Tänkte lägga upp den för alla som är intresserade av att läsa boken. Rekommenderas starkt! Finns som pocket nu också!

1. Berätta lite om hur “Vildsvinet” kom till och din orsak till att skriva om miljöer som är utanför samhället. Berätta gärna också om ditt samarbete med Karwan Faraj i boken “Vildsvinet”

År 2000 fick jag nog av att veta saker om olika subkulturer utan att förmedla de tankar jag hade. Efter nittiotalets ruttna årtionde var jag kort sagt asförbannad på hur ytligt och kortsiktigt både moralpanikens företrädare och de politiskt korrekta batiktomtarna beskrev så kallade extrema miljöer.
Jag beslöt mig för att göra en egen skildring. Dels genom dokumentärfilmer och dels genom en romantriologi med fristående delar.

Första delen i trilogin “Löftet” handlar framförallt om en grupp människor från arbetarklassen som föddes tidigt sjuttiotal och deras väg in i vuxenlivet, där den framväxande outlawkulturen inom mc-världen var i fokus.

“Vildvinet” är den andra fristående delen.
Från början visste jag inte mer än att den skulle ha fokusen på ungdomar som kom till Sverige från mellanöstern under nittiotalskrisen och som hamnade i de nya kriminella förortsgängen som växt fram allt starkare. Jag visste också att den tragiska Backabranden 1998 skulle finnas med.

Våren 2004 hade jag release för “Löftet” på en mc-klubb i Göteborg. På natten när vi skulle stänga igen stället kom en ung kurdisk kille fram som jag ytligt kände tidigare genom en dokumentärfilm. Han la handen på min axel och berömde “Löftet” och la sedan till: “Om du vill veta något om hur dom nya kriminella i förorterna tänker, har jag massa storys.”
“Visst” sa jag och tänkte inte mer på det då.
Men någon vecka senare ringde jag honom och vi träffades.
Efter det började jag intervjua honom och han förde mig till olika miljöer och människor för att jag skulle få en större inblick.
Killen, som var Karwan Faraj, har under hela processen varit en ständig följeslagare och det är i första hand hans ögon jag lånat för att förstå och beskriva huvudkaraktärerna.
Utan Karwans berättelser, tankar, kunskap, genomläsningar, rättningar och insats som diskussionspartner skulle romanen aldrig kunnat skrivas.

Samtidigt fick jag kontakt med andra personer; islamister, förtyckta tjejer och antireligiösa iranska flyktingar med fler som gav ovärderlig hjälp.
Så småningom växte karaktärer och en story fram.

Den tredje och sista delen i triologin blir klar under 2009 och kommer ut därefter. Fokusen är på etniskt svenska/europeiska ungdomar som föddes tidigt nittiotal, samt deras föräldrar.
Huvudingredienserna i den romanen är den nya nationalismen, etniska konflikter, rånoffer, gängmisshandel, gruppvåldtäkter, bråk mellan nationella och antifascister med mera

Tillsammans med dokumentärfilmerna är romanserien ett tidsdokument från ett splittrat Sverige under början av 2000-talet med fokus på de som av samhället klassas som farliga, underklass, politiskt extrema, arbetarklass, säkerhetsrisker och allmänt något som Sverige helst vill glömma och gömma undan.
Men det går inte att gömma undan något Sverige varit med att skapa.
Det är syftet med skildringarna.

2. Hur har “Vildsvinet” mottagits och sålts.

Har ingen jättekoll på mottagandet mer än att många som gillar boken ofta kommer fram eller hör av sig till mig. De som inte gillar den berättar antagligen inte det för mig…
Sedan brukar Karwan berätta att många av hans vänner gillar den och att den läses bland människor som tidigare aldrig läst en roman. Och det är verkligen otroligt roligt att höra. bara det är ett syfte att jag skriver. Att nå ut till de som vanligtvis inte läser och att visa på att den litterära arbetarkulturen i Sverige är en kultur värd att bevara och vara stolt för. En dröm är också att mina böcker kan stimulera andra från arbetarklassen och börja skriva och berätta sina historier.

Gällande försäljningen är pocketversionen som kom ut i september 2008 nu uppe i drygt 30 000 sålda ex.

3. Vilka vill du skall läsa “Vildsvinet”?

Alla är ju det vanliga svaret man får av en författare. Det kan väl delvis stämma.
Men som jag antytt har jag en extra stark känsla och värme för de som på ett eller annat vis kan känna igen sig eller de miljöer som beskrivs. Detta gäller i “Vildsvinet” lika väl som i min förra bok eller den nästa.
Jag blev exempelvis mycket glad när jag hörde att många bikers gillade “Löftet”. Lika glad blir jag när en ung kille eller tjej från förorten med immigrantbakgrund som inte brukar läsa, läser “Vildsvinet” och lika glad kommer jag vara om unga nationalister med arbetarbakgrund som går på praktiskt gymnasium läser min nästa bok.

MEN. Jag vill även att de som inte käner till miljöerna som böckerna beskriver också läser dem för att kanske få en annan inblick och syn på varför människor blir kriminella, extrema och utanför.

Det kan dom behöva. Livet är inte svart och vitt. Även om en del tror det.
Slut på intevjun.

Puss o kravall! MVH/N

Av någon anledning så har Wordsilah-bloggen plötsligt lagts ner direkt efter att Karwan publicerat en text om polisen. Därför lägger jag upp den här på min blogg tills Wordsilahbloggen kommer upp igen.

Detta inlägg tillägnas polisen, som jag vet läser denna blogg.

I några år har jag blivit trakasserad av poliser. Jag har alltid försökt att inte låta det påverka min syn på poliser. Men nu efter ungefär 3 år kan jag inte göra det längre.

Därför har jag valt att öppet berätta om vad jag känner och vad som händer. För att ni ska veta vad jag menar med att ”bli trakasserad” så ska jag förtydliga det nu.

Polisen; de stoppar mig, kollar genom bilen, visiterar mig ibland, förhör mig osv. Dem har t.o.m gått så långt att dem velat få mig att försöka samla in information åt dem och spionera på folk. Deras ursäkt var att ifall jag bryr mig om dessa individer så ska jag ange dem för deras säkerhet och de har även frågat mig ifall jag skulle vilja ha ett mord jag kunde ha förhindrat på samvetet. Ett mord som jag – enligt dem – kunde ha förhindrat genom att ange vissa människor.

Vid ett tillfälle kollade de inte ens på mitt ID-kort utan började genomsöka bilen direkt. Ibland har de t.o.m frågat människor som varit i bilen med mig hur de kan umgås med en person som mig!

Jag ska berätta om den ”rutinkontrollen” som kränkte mig mest. Följande hände 2 januari 2009.

Jag och en tjejkompis var påväg hem till en vän när vi blev stoppade av tre polisbilar. Vi blev ombedda att backa ut ur bilen av polismän med sina tjänstevapen dragna.

Dem började frågade henne om vi haft samlag och ifall jag har slagit henne. De fortsatte med att fråga vem hon är och varför hon umgås med mig. Då sa jag sa till en av poliserna att han borde se skillnaden mellan äpple och päron, med det försökte jag påpeka för individen att jag inte är kriminell. Då svarade han med att säga att det är svårt att se skillnaden mellan äpple och äpple.

Detta är ren diskriminering och det är vad jag har gått igenom dem senaste åren. Ibland har det även funnits rasism med i receptet. En gång frågade jag en polis varför denne stoppade mig. Då svarade han med att säga ”du är invandrare och kör en fin bil”.

En annan gång svarade en polis på den frågan med att säga ”du kör en svart bil… den ser misstänksam ut”. Jasså? Någon måste informera människor bättre alltså, Volvo S60 är nämnligen klassade som flyktbilar!

Jag måste erkänna att jag har barndomsvänner som begått kriminella handlingar och som jag då och då träffar. Polisen gått så långt att dem har försökt få mig sparkad ifrån olika jobb.

Hmm… en arbetslös människa som känner sig diskriminerad av polisen. Vad kan han bli utan jobb? Inget trevligt kan jag tänka mig.

Detta har skadat mig känslomässigt många gånger i olika former. Har haft sömnproblem vid några tillfällen då jag inte kunnat varva ner och tänkt på hur jag behandlats av en instans som egentligen finns för att skydda Mig och Dig.

Jag hör ofta en röst säga “Vi gör bara vårt jobb”, eller “du får tänka dig för och fundera på vilka du hälsar på”. Sånt här hade kunnat slå fel hos många människor efter ett par gånger. Hade någon med tungt temprament fått stå och tvingats lägga händerna på biltaket i kylan och blivit förnedrad så som jag blev så hade den individen kanske kunnat börja agera utåt.

Läste om några killar som begick ett rån och poliserna som jagade dessa killar blev avrättade på plats. Dem killarna kanske har blivit utsatta av polisen tidigare. Fast iofs, är man kriminell så får man räkna med sånt. MEN om man inte är kriminell och ändå blir behandlad som en? Borde jag då agera utåt fastän jag lever ett liv i totalt avstånd ifrån kriminalitet?

Hur besvarar man polisens olagliga handlingar mot Mig och Dig? Jag betalar ju förresten en hel del skatt som delvis går till deras löner. Borde då inte jag uppskattas och skyddas från sådana förnedrade handlingar istället för att bli utsatt för dem av beskyddarna? Vem skyddar Mig och Dig från polisen?

Jag blir stoppad minst två gånger i månaden.

Mvh/Karfaraj

För dom som har missat det så har jag en EXTREMT stor släkt. I december fyller tre av mina närmaste kusiner år så alla tre bestämde sig för att fira tillsammans med en tjejmiddag.

Så vi var alla hemma hos Dayana för att äta tills vi inte kunde röra oss. Precis så som det ska vara.

Här kommer lite bilder. Och grattis igen på födelsedagen Dayana, Reian o Zena.

Jag och syster Suzan. Fortfarande normala för att vi inte ätit än.

Det finns inga normala bilder på tjejerna som fyllde år för att alla tre bestämde sig för att sminka sig som Rosenlunds-gatu-horor. Så därför är detta det enda ni får se. Reian som sminkar Zena så hon ska va redo för Rosenlund.

Man måste älska när Dayana gör tårtor…..hon har så fina motiv! Eller nåt…

Ok det var allt. Puss o kravall! MVH/N

Oprah är min mamma och Ellen är min lesbiska faster som jag bara älskar!

Min syster Suzan ska förklara sin TV-familj…

exakt HUR mycket snor kan komma ur ens näsa egentligen? Det känns fan som om min hjärna smälter….jag mår piss……och jag har inte ens packat och ska vara borta i en vecka. Duktigt Nabila. Mycket jävla duktigt.

MEN Ni mina kära läsare på bloggen kommer få ha det roligt framöver (som att ni inte har det redan nu när ni läser) för att jag ska till Egypten. Och jag ska ta med mig min stora kamera. Det betyder en massa bilder! Så det blir nästan som att ni är med mig…typ.

Anywhoo…Min brorsa som bor i egypten (här kan ni läsa hans o hans frus blogg http://mosaafir.wordpress.com/ ) har beställt lite varor. Lösgodis, mest lakrits, amerikansk hamburgerdressing och mortadella ifrån Simmo. Ehh…ofta varor man beställer ifrån Sverige liksom..men men. Har handlat lösgodiset igår (tyvärr åt mina kära systrar upp en del! Det var inte jag!) och idag är ut och skaffa det andra.

Sen packa.

Sen fixa lite saker innan jag drar.

Sen dra.

Sen komma fram till Sthlm.

Sen möte i Sthlm.

Sen vettefan vad som händer..kanske träffar America om det finns tid.

Sen fortsätter mitt liv sådär…Och sen på söndag morron runt 7 (yeah jag lär ju vara underbart social då) så flyyyyyyyyyger vi!Och hur allt detta ska gå med mitt snorfyllda huve får vi se. Fixar sig.

Men jag bloggar ifrån Sthlm igen! Ha det!

Puss o kravall! MVH/N

Okej inte hela livet…men bilder som jag tagit med min kamera som inte kommit upp hit men som är fina så jag tänker visa er dom ändå!

När man storhandlar i Angered vet man aldrig vem man kan stöta på. Här är Ammo o Karwan. Kolla in Ammos klädstil. L-U-F-F-A-R-E!

http://skriften.wordsilah.com/

Det är oktober….men att ta tofflorna av en kurd är som att ta en fisk ur vattnet….

Jag hatar Mofo. Han är en dryg, kaxig, mansgrisig borgare. Sen har han helt sjuk vattenpipesmak. Meeeeeeeen det är ju lite av hans charm också!

http://www.yayo.se/magazine/category/blog/

Jag och vackra syster America efter ett möte som gick gaaaaaaalet bra! Men eftersom det projektet fortfarande är hemligt så kan jag inte berätta nåt om det…men oktober 2009 är SÅ vår månad!

http://www.americavz.com/

Självklart så firar man bäst med vattenpipa på café Cello. Äpple!

Kusin Reian som äter “Bomben”. Chokladmuffin med en skopa vaniljglass med grädde, nötter och chokladsås. Mycket bra för min laktosintoleranta mage…men vad gör man inte för njutningen?

Rudy aka Rödy Alvarado på café Condecco…varför han ser ut sådär vet jag inte….Vi var på teater och såg “Måsen”…den slutade med att en karaktär avfyrade ett skott i käften med ett gevär och hela den vita väggen bakom honom fylldes med blodstänk. Fett coolt.

http://rudyalvarado.com/

Idag ska jag till Minneskonserten på Världskulturmuseet för de 63 ungdomarna som dog i Backabranden -98. Rekommenderar alla att komma!

Puss o kravall! MVH/N

Bokrekommendation!

Jag hinner inte läsa böcker så ofta som jag skulle vilja, men när en av mina närmaste vänner har skrivit en bok så känner jag mer eller mindre att det är min bästa vän-plikt att läsa den.

Jag var inte direkt superhypad över det (mest för att jag trodde att det skulle vara en typisk, ytlig, grabb-bok) men jag tänkte att jag skulle kunna skumma mig igenom det hela och sen skicka ett sms till honom och säga att den va grov.

Men jag hade fel. Boken var feeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeet! Människorna, dialogerna, handlingen, allt!

Den beskriver en bakgrund som man oftast inte får veta om, om man inte är insatt i röran själv. Jag ska inte avslöja för mycket. Eftersom den nu kommit ut i pocketversion så kan ni lätt köpa den för under hundringen och få er en riktigt bra läsnjutning.

Här kommer lite info:

Till Gårdsten i Göteborg kommer en kurdisk familj på flykt från Irak.
Barnen bär med sig mardrömmar från krig och förföljelse och
storebror Zanko väljer den kriminella vägen för att ta sig fram i det nya landet.
Han blir en skräckinjagande och respekterad gängledare som de andra tonåringarna ser upp till.

Vildsvinet utspelar sig i Göteborg där spåren efter Backabranden ständigt finns närvarande
och där kriminalitet och laglöshet är det enda alternativet för många.
Boken handlar om främlingsfientlighet, hederskultur och religion,
men också om mod och livsglädje, om vänskap och om kärlek och att allt är möjligt.

Jag är jävligt stolt över dig Karwan! Puss!

Jalla ha det! Puss o kravall! MVH/N

Detta är Tamara. Hon är mitt kusinbarn och hon vart lite ledsen att hon inte kom med i Eid-inlägget…för att jag tog ju faktiskt kort på henne också…Så hon fick ett eget inlägg!

Och ja, hon har fått snyggheten efter mig

Puss o kravall! MVH/N