Nabila

Jag vet inte riktigt hur jag har skött det här med efter-operations-skalvet. Kanske inte så bra..

Grejen med mig är att om jag behöver hjälp, så kommer jag troligtvis inte be om den. Jag kommer självklart uppskatta hjälpen jag får, men samtidigt ha galna skuldkänslor för att jag får dom.

Jag kommer hata mig själv för att jag känner mig hjälplös men samtidigt älska människan som hjälper mig. Men antagligen inte visa det för den personen. Jag vet, jag är inte perfekt. Men så är jag och jag tror att om man ska tycka om mig så får man nog acceptera mina dåliga sidor med mina bra sidor.

Även fast jag just har opererats och sköterskan VARJE DAG (för jag går varje dag till sköterskan för att lägga om) säger åt mig att jag inte får göra det o det. Jag måste ligga och vila, så går det inte. Jag har jobbat, tvättat, städat, gått ut med Lala, gått på möten mm. Jag vet att jag inte borde eftersom det saktar ner läkningen men jag klarar inte av att inte göra det. Och visst har jag galet ont. Mer än vad jag säger till folk. Men ibland hatar jag att gnälla.
Så det här är mina problem. Kan inte uppskatta hjälp, vilket jag vet har sårat en del människor som verkligen ställt upp för mig nu och som jag ber hemskt mycket om ursäkt för (Du vet vem du är) Och ja är arbetsnarkoman trots att jag inte borde vara det…

Alltså vad jag försöker säga är att jag skäms lite över det. Bara så.

Annars är jag perfekt. Nästan…

/N