Nabila

Ibland älskar jag att skriva för Metro, ibland hatar jag det. Precis som med det mesta i livet.

Dom gångerna jag hatar att skriva för Metro är dom gångerna som jag får idiotkommentarer. Och jag paaaaaaaaaaaaaallar inte ge dom uppmärksamhet….men vissa är så jävla roliga/sorgliga att man kan inte göra nåt annat än att läsa dom om och om igen med hakan ner i golvet.

Som jag har sagt förut har Cissi Wallin (också kolumnist på Metro) tyckt att vi kolumnister ska kommentera våra kommentarer på Metros hemsida. Och visst låter det som en trevlig idé…men ändå inte. Det känns som om hela Sveriges tappade människor har samlat sig och skriver kommentarer på Metro ibland.

Och visst jag kan vara provocerande ibland, jävligt jobbig ibland, skriver fett konstiga meningsuppbyggnader, säger min åsikt allt för mycket utan att riktigt ha belägg för det. MEN DET ÄR EN FUCKING KOLUMN!! Jag skriver inte en doktorsavhandling! En kolumn ska vara en människas åsikter  på inte mer än 2300 tecken om olika saker och ting. ÅSIKTER. ÅFUCKINGSIKTER! Kan nån idiot fatta det???

I dagens kolumn skrev jag om Katrin Zytomierska och Bert Karlsson, två idioter som inte vet när man ska hålla käften. Det är min åsikt. Det är även min åsikt att tycka att Bert Karlsson är rasist med tanke på hans historia. MIN ÅSIKT!

Det är också min åsikt att tycka att jag har RÄTT att slippa tolerera deras åsikter för att jag ska “kunna tåla lite!. Sluta vara så finkänslig. Nämen det där var väl inte farligt”….

Vem fan vill läsa en kolumn som är intetsägande? “Jo jag gillar glass…och blondiner. Jag har inga åsikter om nåt utan jag bara skriver här för skrivandets skull”.

Allt spolas tillbaka till när jag gick i grundskolan och vart mobbad som fan för att jag var den enda invandraren. Och vad sa fröknarna? “Nej men du måste väl tåla lite, dom skojade ju bara. Nej men det där var väl inte så farligt. Nej men nu överdriver du väl lite Nabila!” Nej jag fucking överdriver inte! Känner jag att jag blir orättvist behandlad då är det MIN känsla som räknas. Inte huruvida dom som mobbade mig skojade om det eller inte. Inte vilken värdering dom la i sina kommentarer, i sin utfrysning, i sina slag.

Det var inte dom som gick igenom det jag gick igenom, det var ju JAG som gick igenom det som dom skapade. Dom har yttrandefrihet och jag överdriver.

F-U-C-K  T-H-A-T!

Om nån yttrar en förnedrande kommentar gentemot mig skiter jag fullständigt i yttrandefriheten. Jag tänker då fan inte sitta och rycka på axlarna och säga “Ja det är din åsikt det” utan att få rättigheten till att kontra. Jag har tagit tillräckligt mycket skit i mitt liv och ett stopp måste sättas nån gång.

Med risk för att låta fett omogen (då jag är galet arg just nu) :

Gillar inte du det jag skriver, byt sida och dra åt helvete.

Här är några underbara guldkorn från dagens kommentarer:

Nabila Abdul har varit och tatuerat sig på ett intimt ställe och visar upp sina nya alster för sin älskare.

- Jo den lilla blomman till vänster är ju fin och fjärilen till höger tycker jag ju också om …. men bara för att du är muslim var det verkligen absolut nödvändigt att tatuera massmördaren Osama Bin Laden i mitten!!??

Till kerstin:
Huu så hemsk vits! Tänk bara om Nabilas man inte skulle se att det var Osama bin laden utan han trodde att Nabila tatuerat dit Muhammed!!

Jag kommer ihåg förr i tiden (när man var ung och aktiv) då “möten” alltid startade med att man stängde av mobilen, tog ut batteriet och SIM-kortet och pratade. Man var alltid minst 20 pers med trasiga kläder och vi satt i en fett sunkig lokal i max en halvtimme sen var man klar.

Nu är det inte så. Nu sitter jag på högskolor, flashiga kontor, åker utomlands för möten, träffar chefer. Skriver anteckningar. Lämnar rapporter och analyser. Dricker kaffe så det skriker om det.Och ännu mer kaffe…och sen lite kaffe till.

Betyder det att jag vuxit upp? Ja kanske. Att jag tappat mina värderingar? Nej, aldrig. Mina värderingar finns fortfarande kvar, hur flashig än omgivningen må vara. Men jag tror att jag saknar min aktivism lite…det direkta som inte går att stå emot. Det helt obyråkratiska. Ingen väntetid, ingen rapport, ingen chef man måste checka av grejer med, ingen ekonomisk begränsning, inga oäääääääändligt långa möten och ett förmöte inför mötet och sen själva mötet och sen ett eftermöte för att diskutera huvudmötet osv.

Eller så är jag fortfarande en aktivist bara att min aktivism har förändrats. Eller så har jag bara åldersnoja för att min aktivism inte är ute på gatan längre.  Eller så är det alldeles för sent för mig att skriva sån här dynga och jag borde lägga mig istället…

Vad jag försökte säga var att jag var less på fucking möten bara. För mycket ordbajseri och för lite action.

vs

Vad tror ni är roligast?

Jag vill se Baader-Meinhof filmen….vem är på?

Puss o kravall

/N

Bokrekommendation!

Jag hinner inte läsa böcker så ofta som jag skulle vilja, men när en av mina närmaste vänner har skrivit en bok så känner jag mer eller mindre att det är min bästa vän-plikt att läsa den.

Jag var inte direkt superhypad över det (mest för att jag trodde att det skulle vara en typisk, ytlig, grabb-bok) men jag tänkte att jag skulle kunna skumma mig igenom det hela och sen skicka ett sms till honom och säga att den va grov.

Men jag hade fel. Boken var feeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeet! Människorna, dialogerna, handlingen, allt!

Den beskriver en bakgrund som man oftast inte får veta om, om man inte är insatt i röran själv. Jag ska inte avslöja för mycket. Eftersom den nu kommit ut i pocketversion så kan ni lätt köpa den för under hundringen och få er en riktigt bra läsnjutning.

Här kommer lite info:

Till Gårdsten i Göteborg kommer en kurdisk familj på flykt från Irak.
Barnen bär med sig mardrömmar från krig och förföljelse och
storebror Zanko väljer den kriminella vägen för att ta sig fram i det nya landet.
Han blir en skräckinjagande och respekterad gängledare som de andra tonåringarna ser upp till.

Vildsvinet utspelar sig i Göteborg där spåren efter Backabranden ständigt finns närvarande
och där kriminalitet och laglöshet är det enda alternativet för många.
Boken handlar om främlingsfientlighet, hederskultur och religion,
men också om mod och livsglädje, om vänskap och om kärlek och att allt är möjligt.

Jag är jävligt stolt över dig Karwan! Puss!

Jalla ha det! Puss o kravall! MVH/N

Jag vet inte om det är så att det är nåt med oss Abdul Fattah-tjejer men vi lyckas ALLTID ALLTID få psychos efter oss. De i familjen som känner sig träffade kan gärna få berätta sina historier här…

Ni har ju alla följt min Mr T-historia och jag lovade er att ni skulle få en till historia.

Detta hände här i Sverige, på ett av mina jobb.

Jag jobbade en kväll då det var b-boy battle och det var tre personer som satt i juryn. Jag började prata med en av dom så lite artigt och det visade sig att han visste vad jag gjorde, typ med musiken o kolumnerna o sånt. Vi bytte nummer eftersom han också höll på med musik och jag tänkte att vi kanske skulle kunna samarbeta nåt i framtiden.

Under en tid så ringer han och smsar och det är lite smått kallprat och efter några veckor frågar han om vi kan träffas. Jag säger okej och tänker att vi ska ta en kaffe på pizzerian på torget innan jag börjar jobba på fritidsgården.

Snubben är 30+ och kommer (FÖRSENT!) i sin vespa…och säger till mig att hoppa på. Ok så jag hoppar på och han kör….och kör…..och kör……ut i skogen.

Mitt ute i skogen finns en stor äng med högt gräs. Mitt i ängen så är gräset tillplattat. Han säger att anledningen till att han var försenad var för att han var där innan och plattade till gräset med sin vespa……………………..oooooooooook.

Vi sätter oss ner och han börjar dra fram mat som han har lagat…..sen en kaka som han har bakat. Och vi sitter och pratar om allt och inget. Han försöker styra in samtalsämnet på mig och frågar “Har någon sagt till dig att du har vackra ögon?” Jag svarar “ja min mamma” och försöker styra över det till den svenska musikscenen.

Efter ett tag får jag panik och pallar inte längre och säger att jag måste dra till jobbet. Han säger okej och ger mig ett kuvert innan vi reser oss och säger till mig att kolla in det kuvertet när jag kommer hem.

Vi hoppar upp på vespan och han råkar köra åt fel håll så han vänder. Helt plötsligt stannar han vespan och vänder tillbaka mot det hållet han körde fel mot, stannar vespan igen, plockar upp en blomma, ger den till mig och ler. Sen vidare mot Hammarkullen.

När jag kommer hem så öppnar jag kuvertet. I det ligger det tidningsutklipp PÅ MIG!!!! Det är typ från 8 olika tidningar och vissa var över ett år gamla, både kolumner och artiklar. Alla var fint utklippta och i vissa texter hade han markerat meningar med en överstrukningspenna. Varför? Varför? Varför? Vad ville han visa med det? “Hej Nabila jag är ett psycho som klippt ut allt du gjort i över ett år och här har du beviset. Kom och älska mig nu!”

Jag smsa honom och sa att jag ber om ursäkt om jag har fått honom att tro att det ska bli nåt för det var verkligen inte meningen. Han svarar att han bara ville ha mig som kompis. Jag svara tillbaka och sa “ok så du kör ut alla dina kompisar till skogen och ge dom hemlagad mat och kaka plus ett kuvert med deras artiklar?”

Efter det slutade jag svara på hans samtal och sms då han verkligen inte började fatta. Efter några veckor ville han träffas igen och han sa att han hade en present till mig. Då svarade jag honom och sa “Jag vill inte ha din present” och han flippppppaaa! Han tyckte att jag var respektlös och dryg som inte tog emot den. Well well. Fick reda på senare att det var en diktbok han ville ge mig. Joy.

Så. Jag vet att han försökte vara romantisk med hemlagad mat, tillplattat gräs, hembakad kaka och så vidare. Men FÖRSTA gången man träffas? Är det inte lite väääääl mycket? Och detta är då UTÖVER psychokuvertet.

Iallafall här var min psychohistoria nr 2. Har ni en egen så berätta den gärna.

Puss o kravall! MVH/N

Jag måste erkänna. Jag kollar inte på Idol och har ingen som helst aning om vem som sjunger falsk eller ser ut som en bög. Lyckligtvis finns skvallerpressen som kan uppdatera en så man hänger med i kidsens konversationer. Jag skrev min c-uppsats om dokusåpors inverkan på ungdomar ur ett klassperspektiv och vet att dom blir jäääävligt påverkade av vad dom ser. Nu räknas kanske inte Idol som den ultimata dokusåpan men den har dokusåpe-tendenser. Dramat, relationerna, tävlingen osv. Iallafall. Vad jag har läst väldigt mycket om är Katrin Zytomierskas insats på eftersnacket.

Vi har haft en lång relation, jag och Katrin. Jag har föraktat den bruden och hennes ex (Alex Schulman) ända sen dom kom upp på svenska mediehimlen. För att dom är judar? Nää…jag tycker verkligen inte att dom är särskilt representativa för vad en troende jude är eller står för. Utan för att dom inte känner nåra gränser när det gälla att “driva” med folk. När man sätter Bert Karlsson (Skiter i om han är gullfet programledare nu. I mina ögon är han och förblir ledaren för det rasistiska partiet Ny demokrati) i en park och berättar roliga “Negerskämt” så är det inte roligt. När man driver med en programledare för att man tycker att hon tar in för många blattar i sitt program för att känna sig creddig samt driva med hennes familj så är det inte roligt. När man är allmänt dryg och kaxar upp sig mot BARN som just åkt ut i en tävling och kallar dom bögar, tjockisar mm är inte heller roligt.

NU har då Katrin fått sparken!! Wohoooo!! Och hon är inte sen med att dra fram judekortet….synd. Hon verkar tro att folk hatar henne för att hon är jude. Folk hatar henne för att hon är en dryg och respektlös bitch som borde lära sig lite hyfs. Försök inte dra in en religion i det här för din dryghet. Tror inte judarna står bakom dig i detta Katrin.

It’s karma, baby! Beter du dig som en idiot lär folk behandla dig som en idiot också. Man tycker att du borde vara vuxen nog att inse det.

Är Sverige äntligen fri ifrån Katrin? InshAllah!

Puss o kravall! MVH/N

Idag på vagnen klev det på en GALET vacker människa. Han stod längst fram (6ans vagn) från Domkyrkan mot Hisingen och var allmänt vacker. Jag kände mig inte direkt på flörthumör så jag gjorde inget annat än att sitta och uppskatta hans skönhet vilket räckte gott och väl.

Det fick mig att tänka på alla andra som är vackra så jag tänkte göra en lista!! (Jaaa jag är ju så duktig på dom!)
Men för att inte bli för överdriven så tänkte jag bara lista några av dom vackraste i Sverige, yani för att begränsa det lite.

Här kommer dom!

Adam Tensta - artist. Det krävs mycket av en människa att kunna bära upp lila och snorgröna brallor. Men han gör det! Plus i kanten för att han är vegetarian och nykterist. Plus Bangin’ on the system får mitt hjärta att dunka hårt varenda gång! Vackert!

Abu Hassan - Ehh… Man säger ju att kvinnor dras till män som liknar deras pappor…så det kanske är det…Han är VACKER!

Henok Achido - artist. Grym rappare och med en blick som kan få varenda brud att falla. Om inte falla så kanske snubbla lite. YUM!

Magnus Betnér - komiker. För att det är nåt otroligt attraherande med en människa som är sarkastisk och allmän människohatare.

Alex Schulman - alltiallo. För att……..ahhhhhhhhhhhhh! Skulle bara testa er! SOM FUCKING OM!

Juan “Havana” Paez - artist/DJ/radiopratare För att han pratar skånska, kan laga mat och ALLTID har rena sneakers! Har ett leende som skulle få isberget som Titanic krasha in i att smälta på två sekunder. Svärmorsdröm helt enkelt!

Jens Lapidus - författare. Blicken säger väl allt…

Jonas Hassen Khemiri - författare. Första gången jag träffade Jonas sträckte han fram handen och sa “Hej, Jonas” och jag STAMMADE fram ett hej och drog sen iväg och skämdes. Pinsamt men han är vacker!

Kenshin “Million stylez” Iryo - artist. Vacker helt enkelt. Bara vacker.

Mikael Persbrandt - skådespelare. Jag skiter i om han är en dryg, sexistisk, gubbslemmig mansgris. En vandrande skönhet är han iallafall!

Johnnie och Mattias - Händiga snubbar på TV. För att dom kan bygga och måla och hålla på. Det är vackert!

Joakim Thåström (the early years) - artist. Rösten i kombination med den skönheten säger väl allt. Fan vilken vacker människa!

Zlatan Ibrahimovic - fotbollsproffs. Alla jävla anledningar man kan hitta på. Zlatan är och förblir mitt livs stora kärlek!

Så det var allt gott folk! Är du nån av dessa eller känner du dig som nån av dessa? Call me to say you love me som Stevie Wonder. Jalla bye.

Puss o kravall! MVH/N

Skulle du, om du var en normal människa, lägga upp denna video på dig själv? Eller är detta en “only in America”-grej? Man undrar ju hur hennes tankar cirkulerade i hennes hjärna då hon klickade “upload” på Youtube….

Hon kan ju inte direkt ha tänkt  “Shit va grov jag eeeeeeeeeeeeeee, mannen!” Eller?

Asså vilket snille…vilken människa….vilken varelse på denna planet! Hon är min nya idol!! Så är det bara.

Okej.
I mitt förra Mc Dreamy-inlägg så var jag nog lite ytlig…så här kommer en lista (yeaaaaaaaaaaaah ännu en!!) på Hans personlighet!

* Humor

Jag är rolig. Jag är väldigt väldigt rolig. Okej jag snor lite skämt ifrån Ammo ibland men vafan..det är inget fel på att inspireras av sina vänner? Anywhoo….jag MÅSTE MÅSTE MÅSTE ha någon som får mig att vrida mig av skratt. Alla som känner mig bra vet att det inte krävs mycket för att få mig att skratta….jag är rätt lättunderhålld. Men! Det finns snubbar som kan tråka livet ur en. Såna som kan få en att fundera på hur det skulle vara att köra en gaffel genom armen eller hoppa ut från balkongen på fjärde våningen, bara för att få lite underhållning i livet. Alltså. Humor. (Och nej, sexskämt är faktiskt INTE så jävla roliga. En eller två vitsar okej…sen är det snark-varning)

* Hjärnan

Innan hade jag krav på att han skulle vara högskole-/universitetsutbildad. Men det har jag lagt ner efter att jag träffat folk som pluggat på högskolan och ÄNDÅ varit galet blåsta och folk som inte ens gått ut högstadiet som gett en den mest mentala tillfredsställelsen någonsin. Så utbildning spelar ingen roll. Men Han måste va smart. Inte smart som i att räkna ut svåra ekvationer medans vanligt folk löser korsord eller att han ska kunna namnet på varenda molekyl. Men han ska kunna prata och imponera mig med sina ord. Ord är viktigt. Därför går vi nu över till…

* Käften.

Snubben måste kunna vara social och kunna prata om allt han kan om och vilja lära sig om det han inte kan ett skit om. Han måste kunna diskutera och ibland tjafsa. Alltså inte vara asocial och inte heller en konflikträdd tönt.

* Självständig

Jag hatar, hatar, H-A-T-A-R när en människa är beroende av en annan. På grund va min livsstil är det svårt att hela tiden vara tillgänglig. Och även om jag inte hade den här livsstilen så hade min åsikt om självständigheten inte varit annorlunda. Om han gör en Mr T alltså så är han KÖRD! Jobbigaste som finns är en klängig person.

* Svartsjuka

Jag skiter fullständigt i om folk tycker att det är sött och gulligt och ett bevis på att snubben bryr sig. Det är ett tecken på osäkerhet och om en snubbe är osäker på sig själv/mig/vårt förhållande så pallar jag inte anstränga mig. Fett avtändande.

* Knowitall

Alla hatar en besserwisser.

* Dörrmatta

Jag vet att jag inte är perfekt även fast jag är rätt nära ändå. Mitt problem är att OM killen låter mig trampa på honom så kommer jag nog göra det. Hellre att han tjafsar med mig och vi kommer överrens än att han säger okej till allt jag beordrar honom till att göra (För jag kommer definitivt försöka). Då finns iallafall respekten kvar!

Jalla det var allt. Hittar ni the perfect man så maila mig. Jag är 27 år. Min mamma vill ha barnbarn. Ni fattar läget. (SKÄMT för dom som inte fattar!)

SÅ!

Puss o kravall! MVH/N

Jag ska inte säga nåt…..ni får kolla själv……

Men man vet inte om man ska skratta eller gråta…

Puss o kravall! MVH/N

Okej under min Palestinaresa (ni som hängde med i bloggen, resten kan kolla i politik-utrikes-kategorin) så fick jag ju en vän.

Eller jag fick rätt många vänner då jag är social, rolig och allmänt underbar men EN speciell människa i min omgivning gjorde extra mycket intryck på både mig och er bloggläsare.

Mr T.

Mr T var galet snäll i början. Hans pappa räddade ju mig när jag först kom fram till Jerusalem och han var snäll och artig och hjälpte mig med det jag behövde hjälp med.

Med tiden blev Mr T jobbig. Väldigt jobbig! Och folk varnade mig för honom men som den envisa åsnan jag är så lyssnade jag inte. Kanske innerst inne visste jag att han skulle kanske börja gilla mig…men denna form av besatthet som kom över honom trodde jag ALDRIG skulle kunna finnas i en människa.

Här är saker som han gjorde som var stora jävla no-no’s.

* Samtal.

I början ringde han några gånger per dag men när jag jobbar gillar jag inte att prata i telefon. Och eftersom jag jobbade hela tiden så var det sällan som jag svarade i telefonen. Men eftersom jag inte kände någon i Palestina (när jag väl var klar med jobbet) så gjorde jag det stora misstaget i att ringa honom för att gå ut och hänga.

Samtalen vart sen värre och sista veckan kunde en dag med hans samtal se ut såhär. 1, ringa för att väcka mig. 2, ringa för att säga att jag ska äta frukost (Tack?? Ser jag ut som en person som måste bli beordrad till att äta??) 3, ringa mig för att kolla hur frukosten var. 4 ringa för att kolla att jag satt på rätt buss. 5, ringa för att kolla att jag klivit av på rätt hållplats. 6, ringa för att kolla att jag hade på mig tillräckligt varma kläder så att jag inte skulle frysa på kvällen. 7, ringa för att kolla att jag träffat dom jag ska träffa. 8, ringa för att kolla om det gått bra. 9, ringa för att kolla när jag är påväg hem. 10, ringa och kolla OM jag är påväg hem. 11, ringa för att kolla om jag är hemma. OCH SÅ VIDARE.

Och detta var då när jag gjorde misstaget i att svara i telefonen. Efter ett tag så sket jag i att svara och hade då, UTAN ÖVERDRIFT ca 40 missade samtal på en dag.

* Utgå ifrån att vi var tillsammans

När vi var hemma hos hans farmor i Ramallah med hela familjen hör jag honom stå på balkongen med sin farmor och säga “Så vad tycker du om min fästmö då?” FÄSTMÖ??!?!?! När fan i hela helvetet hände det??

Efter det skällde jag ut honom och sa att han ska sluta kalla mig fästmö, älskling, nabbool och andra snuttiputtiga namn. Antingen så kallar han mig Nabila eller så tilltalar han mig inte alls.

Förutom det har han kommenterat min klädsel, sagt åt mig att hålla hans hand när vi går förbi ett gäng snubbar för att visa att jag är “hans”, tagit för givet att det är okej att hänga med mig när jag jobbar och sitter fastklistrad och viskar att “det var bra att han hängde med” så jag kan känna mig trygg. Jo. Tack.

Han tyckte att mitt jobb var onödigt och att jag skulle skita i allt och stanna i Palestina hos honom och bara sitta hemma och vara allmänt kääär.

Annat:

När han ringde på morronen och jag inte svarade så kunde han komma till hotellet och ringa från receptionen. Svarade jag inte i rumstelefonen så kom han upp till rummet och knackade på dörren. Detta var vanligt för honom.

Dagen innan jag åkte drog jag till Nazaret för att hänga med DAM, Saz och We7 i studion och för att jag inte pallade med Mr T. OCH SNUBBEN BÖRJADE NÄSTAN GRÅTA.

När han satt i mitt rum sista dagen i Jeusalem och jag verkligen inte orkade med att se hans ansikte så sa jag att jag har börjat prata med mitt ex igen och vi ska gå tillbaka till varandra. (jag gjorde ju misstaget att säga att jag var singel) Han såg besviken ut och sa att han hoppades att jag och mitt ex som då nu var min kille igen ska få ett bra liv tillsammans. I samma andetag som han sa det gick jag in i toan för att byta om så fråga han “får jag hänga med in?”. Som om hela mitt påhittade tal var heeeeeeeeelt borta.

När jag var inne på toa sa han “Jag ska fråga dig en sak…men du måste säga ja.” Jag sa “säg vad det är bara”. Han svara “Jag vill att du kysser mig.” Där dog jag. MENADE DARTH VADER ALLVAR??? (Vader ni vet för att han andas sådär konstigt)  Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det vart det första. Sen vart jag arg och skällde ut honom. Han började tjafsa emot och tyckte att jag borde vara tacksam att han inte bad om mer, vilket han hade tänkt göra från början!!! Han ansåg att jag var skyldig honom det eftersom han vart snäll mot mig. Jag frågade om han såg mig som en hora eller som en vän. Han sa att alla hans polare som träffat mig tyckte att han var idiot som inte försökt nåt med mig. Jag svara att hade han ens försökt nåt så hade han fått stryk, och att han inte ska diskutera mig med sina vänner. Och vem fan DISKUTERAR sig fram till en kyss? Antingen så gör man det och får en käftsmäll eller så gör man det och det går bra.

Jag sa till honom att ge mig numret till taxin för att jag var tvungen att dra till busstationen.

När jag satt på bussen till Nazaret ringde han mig ca 30 gånger utan att jag svarade. Dagen efter kom han till flygplatsen!!!! Och väntade på mig i två timmar!!!! Och ringde och skickade sms. Direkt när jag kom in på flygplatsen så smög jag mig in bland israeliska säkerhetsfolk….fan hellre att bli trakasserad av israelisk flygpersonal än Mr T.

Han har mailat mig/skrivit till mig på msn (han la till sig själv när han var i mitt rum en gång) tusen gånger sen jag kommit till Sverige.

AAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHH Det var allt!
Och eftersom Mr T nu njuter av en fin block på min msn och inte har mitt svenska nummer så är jag äntligen FRIIIIIIII!!

Till alla brudar som planerar att dra ner till Jerusalem. Akta er för Mr T. Visst kommer ni få snubbar efter er…och visst var jag förberedd på det…men DET HÄR! Det här var över all stalkerbeteende som finns!!

Och i ett senare inlägg ska ni få ännu en stalkerhistoria…yeaaaaaaaaah jag har flera!
Här har ni en bild på ett avslutat kapitel i mitt liv.

PS: WHAT THE FUCK IS UP MED PRINCE-WANNABESKÄGGET?????

Puss och kravall! MVH / En fri Nabila