Nabila

Jag har känt mig lite censurerad här på bloggen och allmänt egentligen. Delvis av mig själv och delvis efter rekommendationer av andra.

Det har vart en mentalt svår resa. Svår för att se ett så tydligt förtryck och sån tyst omvärld. Bara att höra allas historier gjorde en utmattad och svag på ett sätt.
Och visst tänkte jag på uppror hela tiden.
Jag tänkte varför dom inte gör sig obekväma i checkpointen, när dom ska visa passet för att snuten är på dom, vid utegångsförbuden osv. Men det är lätt för mig att säga egentligen…
Jag hade hoppats på ett större motstånd som nu egentligen inte ens finns kvar i Västbanken. Istället finner alla sin bekväma plats i förtrycket.
Det talades om människorna i Jenin som var så vana att deras hus revs ner av israelerna att de lyckats bygga upp helt nya hus på två veckor. Sedan revs husen ner igen och stod åter upp två veckor senare osv…

Jag hörde hur människor pratade hebreiska i checkpointen för att göra sig mer “integrerade” och ofarliga istället för att kräva att soldaterna skulle prata arabiska med dom.
Efter att den unge 19 åringen som körde på soldaterna (ni kan läsa om det i min senaste kolumn) orsakat kaos i hela Jerusalem så var det ingen palestinier som sa att det var bra. Alla sa att ingen vann nåt på det. Israelerna kommer att flippa ur på palestinierna ännu mer och hans familjs hus kommer att rivas ner till marken och ingen har vunnit på det. Vilket är sant. Egentligen vann ingen på hans handlingar.
Men vad är alternativet egentligen?
Hur länge kan man vara “normal” när man lever under ett förtryck?

Killens handlingar behöver inte försvaras. Men dom måste förstås. En 19-åring vaknar inte bara en morgon och känner för att köra på ett gäng soldater för sakens skull. Och den som tror det är så dum att han/hon inte ens borde diskuteras med.

Det som var bra med resan var att jag iallafall såg ett motstånd i musiken. Ungdomarna som använde sig av hiphopen för att bilda en ny slags motståndsrörelse i Palestina.
Precis som hiphopen fyllde sin politiska funktion i de amerikanska ghettona i USA fyller dom nu samma funktion i Palestina. Politiska ledare ljuger, frivilla organisationer har pengabrist, den äldre generationen är anpassad in i förtrycket. Och nu hänger det på ungdomarna… Vi får se vad för slags revolution som skapas i Palestina.

Här har ni en bild på några av dessa som förhoppningsvis kommer att göra en förändring…

We7, DAM, Saz och Hasan Emcee utanför We7’s studio i Nasaret.

För musik lyssna på :

http://www.myspace.com/damrap

http://www.myspace.com/we7

http://www.myspace.com/alsaz

Känns skönt att vara hemma iallafall..trots att jag har fått många vänner där…förutom Mr T som var en riktig plåga. Men han förtjänar ett inlägg för sig själv.

Puss o kravall! /N