Nabila

Okej så en stor anledning till att jag inte har bloggat så mycket nu är ju mest för att jag flyttat och internet här på St George kan jämföras med Glocalnet on a bad day typ. Alltså inte så bra..men det funkar och stillar mitt beroende. Sen har jag rest en massa också vilket har varit en stor anledning till att jag inte skrivit lika mycket.
Men här kommer supermegastorfetjävlauppdatering.

Well ni troga bloggföljare har ju fått lära känna Tamer rätt bra nu. Min guide. Nu är han inte min guide längre utan snarare irritationsobjekt. Han ringer HEEEEEEEEEEEELA tiden och kallar mig älskling och när vi åkte till Ramallah för att träffa hans mormor med hans familj så hörde jag honom säga till sin mormor “Vad tycker du om min fästmö då?” DÄR tog det stopp för Nabila. För jag har tålamod med arabsnubbar som ska spela Romeo men fan inte sådär.
Han fick en rejäl utskällning och jag listade alla saker jag inte gillade när han gjorde. Ex ringde mig för att väcka mig, ringde mig för att kolla om jag ska äta frukost, ringde mig för att kolla hur frukosten var, ringde mig för att säga att det är varmt idag (duh?), ringde mig för att han ville att vi skulle dra ner till stan. KOM TILL HOTELLET och ringde mig från receptionen, kom och knackade på min dörr när han tyckte att det tog för lång tid osv osv.
När jag väl var klar så gnällde han på min klädsel för att folk kommer kommentera. Men snubbar här kommenterar en tjej oavsett vad hon har på sig. Är det MITT ansvar? “Ta på dig tröjan” säger han när vi drar till bussen. “Nej” svarar jag. “Ge mig din hand så jag håller den då” säger han. “Stick” säger jag men menar egentligen “ditt jävla stolpskott vet du fan inte vem jag är??”.
Men egentligen hur skulle han kunna göra det?

Men såhär är jag. Jag H.A.T.A.R när folk säger till mig vad jag ska göra. Även på min hatlista finns det folk som är för på. Jag kan älska en människa men är jag med den personen hela tiden så får jag panik.
Jag är, och har alltid varit en väldigt oberoende människa. Och när någon blir så beroende av en själv så blir det svårt. Fett svårt. Anywhoo jag skällde ut honom rejält och sa att om vi ska fortsätta hänga så får han lägga ner med snacket, cause I ain’t liking it!
Han vart sur ett tag och sa att han aldrig skulle ringa mer osv osv. Körde hela dramaqueengrejen yani. Sen smsa han mig när jag satt på bussen för att kolla att jag kommit på rätt buss. WLAK JA FÖRFAN JAG ÄR VÄL INTE FÖDD IGÅR!!!!

Okej så det var Tamer det.

Jag har hunnit göra fyra intervjuer hittills och alla har vart asgrymma!
Har intervjuat G-town här i Jerusalem som jag också gick och såg live
Saz ifrån Ramle som var hur grym som helst
We7 ifrån Nasaret som var assköna snubbar..jag hade kunnat hängt med dom för alltid.
Legenderna DAM ifrån Lid som faktiskt gjorde mig lite nervös..man måste respektera dom som startade gamet..och här i Palestina var det dom.

Kvar finns en kille som heter Ayman i Ramallah som jag ska träffa ikväll. En tjej som heter Safaa ifrån Akka och förhoppningsvis en producent som heter Wassim, också ifrån Akka.

När jag var på G-towns spelning här i Jerusalem häromdagen så gick jag såklart själv. Försökte ducka Mr. T så mycket jag kunde…och jag LYCKADES!!
Satte mig längst bak på YMCA aulan i västra Jerusalem (alltså israeliska sidan) och njöt av musiken. Det var mestadels gymnasieelever som var både palestinier och israeler som hade bildat en grupp som heter Heartbeat Jerusalem och de körde både andras och egna låtar.

Sen började en tjej sjunga Fairuz - Habaytak..och DÄR dog jag.
Jag är inte så jättekänslig..men när jag hör Fairuz så börjar jag alltid gråta. Men det är bara nu på senare tid alltså. Efter att jag kommit hem ifrån kriget i Libanon 2006 så lyssnade jag mycket på Fairuz…kanske därför. Iallafall så där satt jag och lipade helt ensam medan alla andra njöt av musiken.

Efter showen var jag GAAAAAAAAAALET hungrig då jag just kommit fram från Nasaret och skyndat mig dit. Två killar kom fram och frågade ifall jag gillade showen..jag mumlar fram ett svar och tänker på hur fan jag ska ta mig till östra delen där man förstår vad som står på skyltfönstren.

Dom frågar om jag vill äta och jag tänker “shit….syns det på mig att jag är så hungrig?”
Jag frågade vilka dom var och dom presentera sig som Ben och Michael. Dom jobbar som marinkårssoldater på Amerikanska konsulatet som sponsrade hela den konserten vi var på innan. MEN TJOHO!! Jänkarsoldater är precis vad jag behöver!!! NOT!

Men dom var trevliga och vi gick och åt. Det visade sig att Ben och Michael inte var så kunniga om den politiska situationen alls och jag sa inte så mycket heller…jag spelade ju turist. För säkerhets skull. Så vi snackade musik istället.

Igår kväll efter att jag kommit hem ifrån Lid så promenerade jag och Ben ute och det var då “terrorattacken” skedde.
Det var en galen situation faktiskt..och jag var nog lika orolig för honom som för mig själv. Eftersom soldaterna inte får vara ensamma (ja dom har galna regler….typ dom måste va inne en viss tid, får aldrig vara ute ensamma, får inte ta hem vemsomhelst, osv) så sa jag till honom att ringa efter sin chaffis och hämta upp honom när vi väl var i östra Jerusalem (vilket var den säkra sidan för mig).

Och det är mitt liv hittills…här har ni lite bilder….

Shit vilket långt inlägg förresten..sorry för det…

G-town på scen med nån israelisk grupp…grymt..

Utsikt ifrån We7s studio…inte dum va?

Adi o Anan sitter utanför studion och tar det lugnt medan jag är jobbig och fotar..

Anan i studion som för övrigt är den enda studion i Palestina som fokuserar ENDAST på hiphop.

Systern som jag bodde hos i Nasareth. Godare människa får man ju leta efter!

Så här ser en icke-revolutionär ut. Han erkände för mig att han vart i Libanon under 82-90 och byggt ihop pansarvagnar åt Israelerna…och var HELT nöjd med sin insats! Galen galen galen människa. Tyvärr är det gott om dom.

Alaa och hans polare som försöker hitta nåt turistigt för mig att göra i Nasaret

Alaa från utsiktsplatsen över Nasaret…vacker stad faktiskt..

Ibland kan även jag vara med på bilder! Här är vi i gamla stan.

Männen, myterna, legenderna DAM

Saz visar mig Ramle (bara palestinska delen såklart) och sen går vi till den muslimska kyrkogården och han visar mig vart alla hans vänner var..sorgligt men fint…

OK puss o kravall! MVH/N